ÅÅh så roligt!

Hela september arbetar jag som kursassistent på OEM, organismernas evolution och mångfald, på Uppsala universitet. Jag minns när jag läste motsvarande kurs på Stockholms universitet. Jag minns det väldigt väl, faktiskt. Få kurser gav ett så outplånligt intryck. Jag älskade den! Och nu får jag jobba på den!

Lyllos jag!


Det är tamigfan helt underbart!

Sommaren 2014- vilt istället för odlat!

Det händer så mycket, så mycket på sommaren. Inte hinner jag sitta vid datorn då! Nu är jag hemma, sängliggande i magsjuka med feber. Datortid! Iallafall korta stunder av datortid. Jag orkar inte så mycket idag.

Som sagt, det har varit en händelserik sommar. Jag har hunnit vara i två UNT-reportage (det kommer mer om dem), vara floristiklärare på universitetet, jobbat en hel del med trädgårdsanläggning och trädgårdsarbete av olika slag ute hos kunder. Jag har hållit föredrag och guidat. Och än är det inte slut: så här års är det mycket att göra i trädgårdarna och dessutom ska jag hålla i en kursdag snart, om ätliga vilda växter. Det roligaste jag vet! 

Och vi har fått höns. Men de förtjänar en egen post. Underbara, sociala, prilliga djur!

Jag har förstås varit hemma i min egen trädgård. Men hemma har jag väl inte jobbat, precis… Jag började ambitiöst med förodlingar och sårader. Jodå. Sedan hände något. Trädgårdens eget liv pockade på min uppmärksamhet och odlingarna blev försummade. Ogräset tog över och jag gladdes! Jag njöt av att plocka våtarv, svinmålla, vägmålla, nässlor, kirskål och maskros. Röllika till krydda. Älgört till te och saft. Jag skördade glatt så mycket ogräs jag kunde, och vårdade de odlingarna ömt. Hur sköter man en ogräsodling, frågar ni kanske? Ja, ett sätt är att slå det med lie. Då kommer det nya fina skott av t ex nässlor och kirskål. Hela sommaren.

Jag drömmer ju om självförsörjning och visst vill jag odla, så jag får ta nya tag till nästa år. Och självförsörjande har vi ju varit ändå, på ganska så många saker. Det har varit mycket blad och blommor. Nu är det frukt och rötter. Och än kan jag skörda både nässel- och kirskålsblad.

Lungrot

Lite har jag iallafall odlat! Jag tycker om perenna grönsaker. Framför allt de historiska grönsakerna. De som har berättelser. Som har använts länge. Så jag planterade ju in lungrot i trädgårdslandet. Chenopodium bonus-henricus, den Gode Henriks målla. Den lever, fast stor är den inte. Men det kommer den att bli, hoppas jag. Jag förknippar den med Linné, min käre arbetskamrat och idol. På hans tid ansågs den vara förnämlig som föda. Den ratas av hästar, och det är ju praktiskt om man vill ha en grönsak att äta själv. Min lycka var stor när jag under Linnéstigsinventeringarna inför världsarvsansökan hittade ett par hästhagar med stora mängder lungrot. De står på historisk mark i Nåntuna, en rest från en svunnen tid. Ett levande kulturarv. 

En växt jag också har planterat in är löktrav (Alliaria petiolata). Hur kan man klara sig utan denna delikata grönsak? Jag grävde upp några småplantor och ett par stora på Kvarngärdet, där jag bodde förut. Hoppas att de tar sig, så att jag får mycket... de lever iallafall fortfarande. 

Jag har sått tomater och squash, för de klarar jag mig inte utan, och koriander... Vad hände, liksom? Jag tyckte verkligen inte om koriander. Men så helt plötsligt fick jag cravings. På koriander! Nej, jag är inte gravid. Jag vet faktiskt inte vad som hände. Nytt liv, nya smaker?

Vad ska jag mer ha då? Jag ska plantera in trädgårdssyra och mynta; den får gärna sprida sig överallt. Likaså citronmeliss. Jag tycker om de livskraftiga, ätliga växterna. Vi har kungsmynta (Origanum vulgare) lite överallt redan nu. Den tar jag mycket av. 

Har ni provat maskrosrötter? Gör det. Skala dem och koka dem. Jag har kokat dem i 20 min, vid det laget har de varit lite mosiga och smakar jordärtskocka! Mycket gott. Pajen jag gjorde med en fyllning av nässlor, kirskål och jordärtskocka- jag menar maskros- gick hem hos hela, stora familjen. 

Det var en fantastisk sommar. Så varm och solig. Så bevattningskrävande. Vår trädgård visade sig vara rätt så torkkänslig bitvis, den är ju anlagd på fyllnadsmassor från bruket. Nu vet vi det.

Apropå det, varför fick jag för mig att anlägga potatisland i ett hörn man inte når med vattenslangen? tur att de inte behöver så mycket... men smulgubbarna som jag också satte ner där har inte mått gott. 

Nej, nu ska jag vila igen. 

Hoppsan, redan försommar? Tiden går fort när man har roligt!

Och roligt, det har jag. Helkul. Jag härjar runt i min nya trädgård och bryter glatt mot den nyblivna trädgårdsägarens första budord: Gör ingenting nytt i din trädgård under det första året, vänta och se vad du har! Hur många gånger har jag sagt det till undrande vänner och kunder? Oräkneliga. Nu vet jag hur svårt det är att motstå lusten och drivet att GÖRA saker i trädgården.

Till saken hör att jag har tagit över en perennträdgård. Mycket fin, det är den, översållad med vackra blommor som jag har drömt om att ha i min trädgård. Höstflox, till exempel. Jag har alltid älskat flox, för det hade min mormor i sin egnahemsträdgård från 30-talet i Bromma. En miljö där floxen verkligen hör hemma. Det fanns också redan från början en del trevliga ätbara växter, som jordärtskocka och vinbärsbuskar i mängder! Men jag vill ha mer ätbara perenner, ätbara växter i huvud taget. Jag drömmer om att vara självförsörjande. Därför gör jag kanske lite underliga saker: jag har just planterat in löktrav (Alliaria petiolata) och lungrot (Chenopodium bonus-henricus). Två favoritarter. Ja, ni läste rätt: löktrav! Jag planterar in ogräs! Jag älskar de vilda, ätbara växterna! Lungroten är en målla som förr i tiden odlades som grönsak. Så det är lite fel att kalla den för vild. Den sprider sig inte mycket utan kan hittas kvarstående på historisk mark. Kanske finns det redan i byn, det skulle inte förvåna mig, men jag har inte hittat den. Vad jag däremot HAR hittat är spansk körvel, malört, kummin och färgkulla. I massor. Typiska kulturväxtrelikter.

Apropå ogräs, jag är nog lite störd. Jag rensar inte bort kirskålen annat än där den verkligen måste bort, till exempel där jag absolut vill odla något annat. Smulgubbarna befrias hjälpligt från kirskål, och blomrabatterna ska väl få vara hyfsat fria också. Men annars kan jag nog säga att jag odlar kirskål. Jag skördar färska blad och river av de som blivit för stora och har till marktäckning istället. Inga rotdelar får följa med då, förstås. Jag odlar nässlor med. Och röllika.

Smulgubbarna, ja; de var delvis täckta av gammal täckväv, trasig på många ställen. Jag velade, skulle jag ta bort väven helt? Eller vad skulle jag göra? Jag valde att rycka bort kirskålen och stoppa in kartong i revorna. Sedan täckte jag allt med flis. Vi får väl se hur det går. Kanske var det egentligen dags att flytta smulgubbarna, men jag har ingen aning om hur växtföljden har sett ut i trädgården. Så här såg det ut:

Flismaskinen har varit en väldigt bra investering. Jag producerar ju så mycket grenavfall, både hos mig själv och hos mina kunder.

Utsättning av gul lök tidigare i våras, och tomatplanta i växthus, utsatt för bara ett par dagar sedan. Den gula löken har tittat upp nu. :)

Stämningsbild från försommarträdgården. Så här glad kan man vara om det är varm försommarkväll, grillpremiär och man har fått veta att det ska bli hamburgare! Notera även det praktfulla päronträdet i bakgrunden. Det är så vackert… men till hösten måste jag väl sätta sågen i det i alla fall.

Tänk om vi kunde göra något med Vällnora och Bennebol..?

Här händer det saker. Luften virvlar av spännande idéer. Hur kan vi utveckla vår fina hembygd? Det pratar vi mycket om här i Vällnora och Bennebol. Vi är flera som vill satsa på det. På att locka hit turister, på att utveckla mathantverk, på att erbjuda jobb till dem som har det svårt på arbetsmarknaden.

Knutby förknippas idag bara med en sak, morden för tio år sedan. Men det finns så mycket mer. Trakten är vacker, dramatisk och varierande. Vi har ett fantastiskt rikt djurliv. Naturreservaten omger oss. Bygden har varit bebodd sedan tidig järnålder och spåren finns överallt. Striden vid Knutby kyrka, vad vet du om det? Nej, det har ingenting med Filadelfiaförsamlingen i Knutby att göra.

Det finns inte många matställen, inte många affärer. Vår ICA är oss kär, men det finns inte så mycket mer.Var stannar man till om man är på genomresa? Motorcyklisterna älskar vår väg. De kommer ofta förbi. Likaså fågelskådarna. Det finns underbara fågellokaler alldeles i närheten.

Vi har fina bruk, de är värda en omväg. Men våra bruk behöver bli mer besöksvänliga.

Nu börjar frilanslivet!

Ute ljusnar det sakta. Min första dag som frilansande egenföretagare/arbetssökande/gårdsägare/hemmafru är inledd. Jag är ensam hemma i brukets fd Masmästarbostad, vårt stora hem som i vanliga fall brukar vara fullt med folk. Det enda som hörs är akvariets porlande och datorns stilla surrande.

Jag njuter av att inte vara stressad. Nu kan jag göra som jag vill. Jag har fortfarande mycket att göra, har fortfarande många strängar på min lyra men bestämmer själv över tiden.

Under året som gick var jag på Skogsstyrelsen, i ett projekt som hette Kulturspåret, inom arbetsmarknadssatsningen Kulturlyftet. Jag var arbetsledare för ett gäng fantastiska personer som hade varit långtidssjukskrivna men som var på väg tillbaka till arbetslivet igen. De inventerade grova träd åt länsstyrelsen. Det var en kartläggning som syftade till att identifiera biologiskt och kulturellt värdefulla träd i Uppland. Min grupp var verksam i södra Uppland, runt Enköping.

Vilket år det var! Jag är så glad att ha varit med om det. Det var så underbart och värdefullt att få se människor växa så som våra deltagare gjorde.

Vad ska jag göra nu då? Tja, jag har alldeles för gott om idéer. Men det är ett par saker som faktiskt SKA göras: Min trädgårdsfirma ska bli mer än bara bisyssla och jag ska starta ett nytt företag med minst en tidigare kollega. Vi ska hjälpa folk som har varit långtidssjukskrivna att ta ett kliv närmare arbetslivet med skogens hjälp.  Just det, vi tar tag i våra erfarenheter från det gångna året och använder dem. Det finns många som behöver hjälp och många skogliga uppgifter att utföra. Vi tänker oss utveckling i olika nivåer; från rena naturupplevelser för de som mår sämst till faktiskt lönearbete för de som klarar det.

Det ska bli spännande.

Vad firman ska heta? Tja, tips mottages gärna. :)

Jag sitter i en ek... Den ligger i Fånö slottspark och ska får ligga kvar där som ett refugium för svampar, fåglar och insekter som är beroende av döda lövträd.

G mäter trädomkrets i Sjöö slottspark.

Arbetsledarkollega Pär och en fin ek i Vattholma.

Exkursion med funktionshindrade

Det var länge sen! Men wow så kul och trevligt. Jag har haft naturgrupper och exkursioner med funktionshindrade, flerfunktionshindrade till och med, i flera år. Men nu kan jag inte fortsätta med dem eftersom jag har ett heltidsjobb. Om jag inte tar semester, förstås... Som jag gjorde i veckan.

Vi åkte ut till Vedyxaskogen där det finns en handikappanpassad stig som leder till ett viltvatten. På utsiktsplatsen kan man grilla, vilket vi också gjorde.

De som följer med på exkursionerna är inte inte flerfunktionshindrade, men de flesta är rullstolsbundna. De är intresserade och deltar efter förmåga. De kan ställa frågor och inflika egen kunskap. Jag fokuserade som vanligt mycket på hur växter kan användas och har brukat användas. Lite om växtnamn, lite om någon växts uppbyggnad, lite skoj... inte minst om Linnés sexualsystem. Detta föranledde en av deltagarna att skoja om att han skulle iväg och göra nummer ett för han hade bara en ståndare. Stort skratt från gruppen.

Jag hade god hjälp också, av 4-åriga Elsa, vars mamma jobbar på habiliteringen. Hon hjälpte mig bl a gräva upp maskrosrötter som jag smakade på - men inte delade med mig av. Hu vad de var beska.

Vi smakade förstås på andra saker: vårbrodd och granstruntar, till exempel.

Edit 2014-09-23: Nu vet jag bättre än att förkasta maskrosrötter! Efter skalning och kokning är de jättegoda!

Stadsodling på trädgårdsnatten

Igår var det trädgårdsnatt här i Uppsala. Jag hade blivit ombedd att pusha för stadsodling och kommunens nya inspirationsskrift om detta. Jättekul! Ladda ner den här. Jag skulle få dela tält med Biotopia i Stadsträdgården. Det var en varm och solig dag och vi var MÅNGA i stadsträdgården. Trots hockey-VM..! 

Projektet leddes av Destination Uppsala med Sofie Blomgren i spetsen och projektledare var Mariette Manktelow, min vän och mentor sedan många år. 

Stadsodling är så roligt! Jag utövar det ju hemma. Jag bor med en frimärksstor trädgård som jag försöker utnyttja så mycket jag kan. Jag odlar i krukor och i pallkrage. Jag odlar mest matväxter. Jag plockar av de ogräs som växer i mitt närområde och använder dem i maten. När vi saknar sallad till maten kan jag lägga mig på knä i gräsmattan och plocka ihop gröna blad som vi kan använda (jo, absolut, det gjorde jag i förra veckan!).

Jag gillar också busodling, som kommunen kallar det- idén att sprida fröer lite överallt och odla lite i hemlighet. 

Här syns min hink med nässelvatten som jag gjorde några dagar i förväg. Det är ett utmärkt gödningsmedel. Tyvärr råkade jag göra det i en trasig hink! Hoppsan. Korkad som jag är tog det ett par påfyllningar av vatten innan jag begrep det. Nåja, det vara bara att göra om det i en otrasig hink...

Framme! Vi har monterat upp min utställning med massor av växter, pallkrage, en växtvägg av stegar och plankor, krukad rabarber och uppstammade vinbär, potatis i hink och ett antal krukade ogräs. Användbara, goda sådana. På grepen sitter en lapp med permakultur-tips. Jag gillar inte minst hur man kan utnyttja hur växter samverkar, t ex hur tagetes gynnar tomat, och hur baljväxter gynnar... allt. Nässelvattnet är ett sätt att ta tillvara en växt som många svär över. Permakultur handlar om att sluta svära och utnyttja det som bevisligen fungerar i naturen. Jag bjöd också på råa nässlor! Jodå, de går bra att äta bara man har gnuggat bladen så att piggarna med gift har brutits av.

Min kärlek var med och hjälpte till. Här står han framför vertikalodlingen och ser väldigt fundersam ut... Det var så skönt att ha hjälp. Förutom min älskling hade jag också god hjälp av min "piga" Mikaela, som jag tyvärr inte har någon bild på, och min "dräng", Emil, som brukar hjälpa mig på mina trädgårdsuppdrag.

Man behöver inte köpa dyra saker för att odla! Här har jag krukat mynta i en mjölkkartong. Se bara till att dräneringen fungerar. Då är mjölkkartonger utmärkta, om än inte så snygga... Namnskylten gjorde jag för många år sedan i cernitlera. Jättelätt! 

Jag delade ut scharlottenlök, gul lök, rocketpotatis och sparrispotatis för utsättning. Vi hade också fröpåsar av alla de slag som folk fick plocka på sig av, och så delade vi förstås med liv och lust ut inspirationsskriften!

Att odla potatis i hink är enormt lätt och kräver väldigt lite plats.

I bakgrunden syns tältet som vi delade med Biotopia. Vi ser också några andra utställare till vänster i bild och kaféet i bakgrunden.

I förgrunden syns pallkragen som dominerades av tomat, tagetes och en vita vinbärsbuske. Vi fyllde ut med örter, det mest lättodlade som finns!

Emil i blårutig skjorta och mörk hatt.

Vi hade gott om besökare, både okända och välkända. Ovan är det picnictajm vid vårt tält. Tack alla ni som kom! Utan er hade det ju inte alls varit lika roligt. :)