ÅÅh så roligt!

Hela september arbetar jag som kursassistent på OEM, organismernas evolution och mångfald, på Uppsala universitet. Jag minns när jag läste motsvarande kurs på Stockholms universitet. Jag minns det väldigt väl, faktiskt. Få kurser gav ett så outplånligt intryck. Jag älskade den! Och nu får jag jobba på den!

Lyllos jag!


Det är tamigfan helt underbart!

Sommaren 2014- vilt istället för odlat!

Det händer så mycket, så mycket på sommaren. Inte hinner jag sitta vid datorn då! Nu är jag hemma, sängliggande i magsjuka med feber. Datortid! Iallafall korta stunder av datortid. Jag orkar inte så mycket idag.

Som sagt, det har varit en händelserik sommar. Jag har hunnit vara i två UNT-reportage (det kommer mer om dem), vara floristiklärare på universitetet, jobbat en hel del med trädgårdsanläggning och trädgårdsarbete av olika slag ute hos kunder. Jag har hållit föredrag och guidat. Och än är det inte slut: så här års är det mycket att göra i trädgårdarna och dessutom ska jag hålla i en kursdag snart, om ätliga vilda växter. Det roligaste jag vet! 

Och vi har fått höns. Men de förtjänar en egen post. Underbara, sociala, prilliga djur!

Jag har förstås varit hemma i min egen trädgård. Men hemma har jag väl inte jobbat, precis… Jag började ambitiöst med förodlingar och sårader. Jodå. Sedan hände något. Trädgårdens eget liv pockade på min uppmärksamhet och odlingarna blev försummade. Ogräset tog över och jag gladdes! Jag njöt av att plocka våtarv, svinmålla, vägmålla, nässlor, kirskål och maskros. Röllika till krydda. Älgört till te och saft. Jag skördade glatt så mycket ogräs jag kunde, och vårdade de odlingarna ömt. Hur sköter man en ogräsodling, frågar ni kanske? Ja, ett sätt är att slå det med lie. Då kommer det nya fina skott av t ex nässlor och kirskål. Hela sommaren.

Jag drömmer ju om självförsörjning och visst vill jag odla, så jag får ta nya tag till nästa år. Och självförsörjande har vi ju varit ändå, på ganska så många saker. Det har varit mycket blad och blommor. Nu är det frukt och rötter. Och än kan jag skörda både nässel- och kirskålsblad.

Lungrot

Lite har jag iallafall odlat! Jag tycker om perenna grönsaker. Framför allt de historiska grönsakerna. De som har berättelser. Som har använts länge. Så jag planterade ju in lungrot i trädgårdslandet. Chenopodium bonus-henricus, den Gode Henriks målla. Den lever, fast stor är den inte. Men det kommer den att bli, hoppas jag. Jag förknippar den med Linné, min käre arbetskamrat och idol. På hans tid ansågs den vara förnämlig som föda. Den ratas av hästar, och det är ju praktiskt om man vill ha en grönsak att äta själv. Min lycka var stor när jag under Linnéstigsinventeringarna inför världsarvsansökan hittade ett par hästhagar med stora mängder lungrot. De står på historisk mark i Nåntuna, en rest från en svunnen tid. Ett levande kulturarv. 

En växt jag också har planterat in är löktrav (Alliaria petiolata). Hur kan man klara sig utan denna delikata grönsak? Jag grävde upp några småplantor och ett par stora på Kvarngärdet, där jag bodde förut. Hoppas att de tar sig, så att jag får mycket... de lever iallafall fortfarande. 

Jag har sått tomater och squash, för de klarar jag mig inte utan, och koriander... Vad hände, liksom? Jag tyckte verkligen inte om koriander. Men så helt plötsligt fick jag cravings. På koriander! Nej, jag är inte gravid. Jag vet faktiskt inte vad som hände. Nytt liv, nya smaker?

Vad ska jag mer ha då? Jag ska plantera in trädgårdssyra och mynta; den får gärna sprida sig överallt. Likaså citronmeliss. Jag tycker om de livskraftiga, ätliga växterna. Vi har kungsmynta (Origanum vulgare) lite överallt redan nu. Den tar jag mycket av. 

Har ni provat maskrosrötter? Gör det. Skala dem och koka dem. Jag har kokat dem i 20 min, vid det laget har de varit lite mosiga och smakar jordärtskocka! Mycket gott. Pajen jag gjorde med en fyllning av nässlor, kirskål och jordärtskocka- jag menar maskros- gick hem hos hela, stora familjen. 

Det var en fantastisk sommar. Så varm och solig. Så bevattningskrävande. Vår trädgård visade sig vara rätt så torkkänslig bitvis, den är ju anlagd på fyllnadsmassor från bruket. Nu vet vi det.

Apropå det, varför fick jag för mig att anlägga potatisland i ett hörn man inte når med vattenslangen? tur att de inte behöver så mycket... men smulgubbarna som jag också satte ner där har inte mått gott. 

Nej, nu ska jag vila igen. 

Hoppsan, redan försommar? Tiden går fort när man har roligt!

Och roligt, det har jag. Helkul. Jag härjar runt i min nya trädgård och bryter glatt mot den nyblivna trädgårdsägarens första budord: Gör ingenting nytt i din trädgård under det första året, vänta och se vad du har! Hur många gånger har jag sagt det till undrande vänner och kunder? Oräkneliga. Nu vet jag hur svårt det är att motstå lusten och drivet att GÖRA saker i trädgården.

Till saken hör att jag har tagit över en perennträdgård. Mycket fin, det är den, översållad med vackra blommor som jag har drömt om att ha i min trädgård. Höstflox, till exempel. Jag har alltid älskat flox, för det hade min mormor i sin egnahemsträdgård från 30-talet i Bromma. En miljö där floxen verkligen hör hemma. Det fanns också redan från början en del trevliga ätbara växter, som jordärtskocka och vinbärsbuskar i mängder! Men jag vill ha mer ätbara perenner, ätbara växter i huvud taget. Jag drömmer om att vara självförsörjande. Därför gör jag kanske lite underliga saker: jag har just planterat in löktrav (Alliaria petiolata) och lungrot (Chenopodium bonus-henricus). Två favoritarter. Ja, ni läste rätt: löktrav! Jag planterar in ogräs! Jag älskar de vilda, ätbara växterna! Lungroten är en målla som förr i tiden odlades som grönsak. Så det är lite fel att kalla den för vild. Den sprider sig inte mycket utan kan hittas kvarstående på historisk mark. Kanske finns det redan i byn, det skulle inte förvåna mig, men jag har inte hittat den. Vad jag däremot HAR hittat är spansk körvel, malört, kummin och färgkulla. I massor. Typiska kulturväxtrelikter.

Apropå ogräs, jag är nog lite störd. Jag rensar inte bort kirskålen annat än där den verkligen måste bort, till exempel där jag absolut vill odla något annat. Smulgubbarna befrias hjälpligt från kirskål, och blomrabatterna ska väl få vara hyfsat fria också. Men annars kan jag nog säga att jag odlar kirskål. Jag skördar färska blad och river av de som blivit för stora och har till marktäckning istället. Inga rotdelar får följa med då, förstås. Jag odlar nässlor med. Och röllika.

Smulgubbarna, ja; de var delvis täckta av gammal täckväv, trasig på många ställen. Jag velade, skulle jag ta bort väven helt? Eller vad skulle jag göra? Jag valde att rycka bort kirskålen och stoppa in kartong i revorna. Sedan täckte jag allt med flis. Vi får väl se hur det går. Kanske var det egentligen dags att flytta smulgubbarna, men jag har ingen aning om hur växtföljden har sett ut i trädgården. Så här såg det ut:

Flismaskinen har varit en väldigt bra investering. Jag producerar ju så mycket grenavfall, både hos mig själv och hos mina kunder.

Utsättning av gul lök tidigare i våras, och tomatplanta i växthus, utsatt för bara ett par dagar sedan. Den gula löken har tittat upp nu. :)

Stämningsbild från försommarträdgården. Så här glad kan man vara om det är varm försommarkväll, grillpremiär och man har fått veta att det ska bli hamburgare! Notera även det praktfulla päronträdet i bakgrunden. Det är så vackert… men till hösten måste jag väl sätta sågen i det i alla fall.

Tänk om vi kunde göra något med Vällnora och Bennebol..?

Här händer det saker. Luften virvlar av spännande idéer. Hur kan vi utveckla vår fina hembygd? Det pratar vi mycket om här i Vällnora och Bennebol. Vi är flera som vill satsa på det. På att locka hit turister, på att utveckla mathantverk, på att erbjuda jobb till dem som har det svårt på arbetsmarknaden.

Knutby förknippas idag bara med en sak, morden för tio år sedan. Men det finns så mycket mer. Trakten är vacker, dramatisk och varierande. Vi har ett fantastiskt rikt djurliv. Naturreservaten omger oss. Bygden har varit bebodd sedan tidig järnålder och spåren finns överallt. Striden vid Knutby kyrka, vad vet du om det? Nej, det har ingenting med Filadelfiaförsamlingen i Knutby att göra.

Det finns inte många matställen, inte många affärer. Vår ICA är oss kär, men det finns inte så mycket mer.Var stannar man till om man är på genomresa? Motorcyklisterna älskar vår väg. De kommer ofta förbi. Likaså fågelskådarna. Det finns underbara fågellokaler alldeles i närheten.

Vi har fina bruk, de är värda en omväg. Men våra bruk behöver bli mer besöksvänliga.

Nu börjar frilanslivet!

Ute ljusnar det sakta. Min första dag som frilansande egenföretagare/arbetssökande/gårdsägare/hemmafru är inledd. Jag är ensam hemma i brukets fd Masmästarbostad, vårt stora hem som i vanliga fall brukar vara fullt med folk. Det enda som hörs är akvariets porlande och datorns stilla surrande.

Jag njuter av att inte vara stressad. Nu kan jag göra som jag vill. Jag har fortfarande mycket att göra, har fortfarande många strängar på min lyra men bestämmer själv över tiden.

Under året som gick var jag på Skogsstyrelsen, i ett projekt som hette Kulturspåret, inom arbetsmarknadssatsningen Kulturlyftet. Jag var arbetsledare för ett gäng fantastiska personer som hade varit långtidssjukskrivna men som var på väg tillbaka till arbetslivet igen. De inventerade grova träd åt länsstyrelsen. Det var en kartläggning som syftade till att identifiera biologiskt och kulturellt värdefulla träd i Uppland. Min grupp var verksam i södra Uppland, runt Enköping.

Vilket år det var! Jag är så glad att ha varit med om det. Det var så underbart och värdefullt att få se människor växa så som våra deltagare gjorde.

Vad ska jag göra nu då? Tja, jag har alldeles för gott om idéer. Men det är ett par saker som faktiskt SKA göras: Min trädgårdsfirma ska bli mer än bara bisyssla och jag ska starta ett nytt företag med minst en tidigare kollega. Vi ska hjälpa folk som har varit långtidssjukskrivna att ta ett kliv närmare arbetslivet med skogens hjälp.  Just det, vi tar tag i våra erfarenheter från det gångna året och använder dem. Det finns många som behöver hjälp och många skogliga uppgifter att utföra. Vi tänker oss utveckling i olika nivåer; från rena naturupplevelser för de som mår sämst till faktiskt lönearbete för de som klarar det.

Det ska bli spännande.

Vad firman ska heta? Tja, tips mottages gärna. :)

Jag sitter i en ek... Den ligger i Fånö slottspark och ska får ligga kvar där som ett refugium för svampar, fåglar och insekter som är beroende av döda lövträd.

G mäter trädomkrets i Sjöö slottspark.

Arbetsledarkollega Pär och en fin ek i Vattholma.