Det händer så mycket, så mycket på sommaren. Inte hinner jag sitta vid datorn då! Nu är jag hemma, sängliggande i magsjuka med feber. Datortid! Iallafall korta stunder av datortid. Jag orkar inte så mycket idag.
Som sagt, det har varit en händelserik sommar. Jag har hunnit
vara i två UNT-reportage (det kommer mer om dem), vara floristiklärare på universitetet, jobbat en hel
del med trädgårdsanläggning och trädgårdsarbete av olika slag ute hos kunder. Jag har hållit föredrag och guidat. Och än är det inte slut: så här års är det mycket att göra i trädgårdarna och dessutom ska jag hålla i en kursdag snart, om ätliga vilda växter. Det roligaste jag vet!
Och vi har fått höns. Men de förtjänar en egen post. Underbara, sociala, prilliga djur!
Jag har förstås varit hemma i min
egen trädgård. Men hemma har jag väl inte jobbat, precis… Jag började ambitiöst
med förodlingar och sårader. Jodå. Sedan hände något. Trädgårdens eget liv pockade på
min uppmärksamhet och odlingarna blev försummade. Ogräset tog över och jag
gladdes! Jag njöt av att plocka våtarv, svinmålla, vägmålla, nässlor, kirskål
och maskros. Röllika till krydda. Älgört till te och saft. Jag skördade glatt så mycket ogräs jag kunde,
och vårdade de odlingarna ömt. Hur sköter man en ogräsodling, frågar ni kanske?
Ja, ett sätt är att slå det med lie. Då kommer det nya fina skott av t ex
nässlor och kirskål. Hela sommaren.
Jag drömmer ju om självförsörjning och visst vill jag odla, så jag får ta nya tag till nästa år. Och självförsörjande har vi ju varit ändå, på ganska så många saker. Det har varit mycket blad och blommor. Nu är det frukt och rötter. Och än kan jag skörda både nässel- och kirskålsblad.
Lungrot
Lite har jag iallafall odlat! Jag tycker om perenna grönsaker. Framför allt de historiska
grönsakerna. De som har berättelser. Som har använts länge. Så jag planterade ju in lungrot i trädgårdslandet. Chenopodium
bonus-henricus, den Gode Henriks målla. Den lever, fast stor är den inte.
Men det kommer den att bli, hoppas jag. Jag förknippar den med
Linné, min käre arbetskamrat och idol. På hans tid ansågs den vara förnämlig
som föda. Den ratas av hästar, och det är ju praktiskt om man vill ha en
grönsak att äta själv. Min lycka var stor när jag under Linnéstigsinventeringarna
inför världsarvsansökan hittade ett par hästhagar med stora mängder lungrot. De
står på historisk mark i Nåntuna, en rest från en svunnen tid. Ett
levande kulturarv.
En växt jag också har planterat in är löktrav (Alliaria petiolata). Hur kan man klara sig utan denna delikata grönsak? Jag grävde upp några småplantor och ett par stora på Kvarngärdet, där jag bodde förut. Hoppas att de tar sig, så att jag får mycket... de lever iallafall fortfarande.
Jag har sått tomater och squash, för de klarar jag mig inte utan, och koriander... Vad hände, liksom? Jag tyckte verkligen inte om koriander. Men så helt plötsligt fick jag cravings. På koriander! Nej, jag är inte gravid. Jag vet faktiskt inte vad som hände. Nytt liv, nya smaker?
Vad ska jag mer ha då? Jag ska plantera in trädgårdssyra och mynta; den får gärna sprida sig överallt. Likaså citronmeliss. Jag tycker om de livskraftiga, ätliga växterna. Vi har kungsmynta (Origanum vulgare) lite överallt redan nu. Den tar jag mycket av.
Har ni provat maskrosrötter? Gör det. Skala dem och koka dem. Jag har kokat dem i 20 min, vid det laget har de varit lite mosiga och smakar jordärtskocka! Mycket gott. Pajen jag gjorde med en fyllning av nässlor, kirskål och jordärtskocka- jag menar maskros- gick hem hos hela, stora familjen.
Det var en fantastisk sommar. Så varm och solig. Så bevattningskrävande. Vår trädgård visade sig vara rätt så torkkänslig bitvis, den är ju anlagd på fyllnadsmassor från bruket. Nu vet vi det.
Apropå det, varför fick jag för mig att anlägga potatisland i ett hörn man inte når med vattenslangen? tur att de inte behöver så mycket... men smulgubbarna som jag också satte ner där har inte mått gott.
Nej, nu ska jag vila igen.
