Inventering i Linnés fotspår

Druvfläder (Sambucus racemosa L.) finns det gott om i Årike Fyris. Det här exemplaret stod i Nåntunalund.



Det regnar. Ett riktigt heldagsregn. Vilket ypperligt tillfälle att blogga om sommarens inventering! Sommaren har varit fin och jag har inte alls haft tid att sitta vid datorn, precis som det ska vara. Jag njuter av livet. Att få vara ute dag ut och dag in och leta växter, det är det bästa sättet att tillbringa sin sommar på!



Skvattram (Rhododenrum tomentosum L.) i Fäbodmossen, östra delen. Där växte den i riklig mängd.


Jag har klarat av stora bitar av Årike Fyris och det allra mesta på Fäbodmossen ute i Jumkil. Jag har hittat många av de arter som Carl von Linnés studenter plockade, undrade över och fick förklarade av sin lärare. Tyvärr har jag inte hittat Kung Karls spira i Jumkil, den lär ju vara överblommad nu men hade ändå varit fantastiskt rolig att hitta. Den var huvudattraktionen på Jumkilsherbationen (=exkursionen), mycket pampig och vacker. Det har varit såpass torrt i år att jag relativt lätt har kunnat röra mig hit och dit i mossen, men vid ett tidigare besök där blev jag varse hur blött det kan vara- och jag hade tydligen trasiga stövlar. Upptäckte jag då. Osis...



Kallgräs (Scheuchzeria palustris L.) i Fäbodmossen, precis vid ett avvattningsstråk i östra delen.

Från blött till torrt: Exkursionsmiljöer ska ju vara olika, så att studenterna får se de olika växterna i sina skilda sammanhang. Längs Danmarks- och Ultunastigen som tillsammans utgör största delen av Årike Fyris hittar man lite andra växter än vad man gör längs Jumkilsvandringen. Fyrisån rinner mellan de två, och den i sin tur omges av vassområden, betesmarker och torrbackar.


I Ultunas torrbackar och på Liljekonvaljeholmen i Sunnersta fann jag denna raring (Veronica spicata L.)




Korskovall (Melampyrum cristatum L.)

Nej, någon Kung karls spira har det inte blivit, men väl dess släkting korskovall (Melampyrum cristatum L.). Den växte i Sunnersta, i ekbacken på Liljekonvaljeholmen, där jag fick inventera till tonerna av en dansbandsorkester.

Smultronsommar :-)

...förresten, ni har väl inte missat att det är smultronsommar i år? Jag kan inte minnas att jag någonsin förut har kunnat frossa i smultron (Fragaria vesca) så här... Det är underbart. Jag har förätit mig, men det får det väl vara värt! Läs mer här!

Det är även blekbalsaminår (Impatiens parviflora) i år, men den är inte lika skojig, så den har jag ingen bild på. :)

Ett besök i historien

Regnet smattrar mot rutan och åskan går, än så länge på betryggande avstånd. Det är torrt i markerna. Regnet behövs. Hoppas att det håller på en stund. Idag har jag inventerat ute i en torrbacke, men den var i torraste laget...

Mitt inventeringsuppdrag är alltså i full gång. Jag inventerar de bitar av Linnéstigarna som kommer att ingå i världsarvsansökan. Det är rätt mycket att göra och jag är ju även anställd av universitetet som museiassistent, så jag har tagit in en medhjälpare, en underleverantör: Lisel. Lisel har jobbat med mig förut, när jag var ordförande för UBF och ansvarade för en annan inventering av Linnéstigarna. Jag jobbar med Årike Fyris som är en del av Danmarksvandringen och en del av Ultunavandringen. Lisel jobbar i Hågadalen med en bit av Carl von Linnés Gottsundavandring.

Jag har en lista med växtnamn, växter som jag letar efter. Jag letar dels efter arter som Linné förevisade för sina studenter längs denna vandring, dels efter arter som kan användas i naturvårdssyfte.

Idag var jag långt söderut i Åriket igen. Jag hittade en märkligt vacker plats, en plats som påminde mig om Toscana (!) och som fullkomligt doftbombade mig i värmen. Jag var högst uppe på Uppsalaåsen ovanför skidbackarna i det som kallas för Uppsala Alpine Center. Det är inte bara torrt där, utan ytan utsätts också för ett kraftigt slitage vintertid. Det syntes på de mer kraftiga perennerna med vinterståndare, exempelvis Flockfibbla, Hieracium umbellatum. De var i allmänhet av och sprutade skott åt alla håll.

Det har varit riktigt varmt och soligt ett tag nu, och det var det idag med- iallfall till regnet, åskan och haglet äntligen kom. Det var bara jag, alla doftande blommor och en spelande vårtbitare i hela världen. Eventuellt kanske det fanns ett och annat spöke, men i så fall höll de sig lugna.
Jag var på en historisk plats.


Landsvägen på åskrönet, vy söderut

Den gamla landsvägen på åsens krön har använts sedan urminnes tider. Två viktiga handelsvägar passerade här; landsvägen på åskrönet och vattenleden på Fyrisån precis öster om åsen.


En fornborg- eller resterna av den.

Här står jag på ungefär samma ställe, men vinklar kameran åt nordväst istället. Då ser man stenar lite huller om buller. Rätt så mycket stenar. Det är resterna av en fornborg. Den stod där till vikingatiden (ca 800 e Kr) men kan ha funnits ända sedan bronsåldern ( 1000 f kr). Från denna plats kunde man ha god uppsikt över båda handelsvägarna: landsvägen och vattenleden. Borgen kan ha använts som tullstation eller befästning (källa: skylt på platsen). Det måste ha varit en väldigt livlig plats när den användes och folk bodde här, men idag var det en väldigt tyst, lugn och trygg plats.


Druvfläder i fornborg.

Det växer saker bland stenbumlingarna, bland annat väldigt mycket Sambucus racemosa, druvfläder. Den är väldigt vacker i massförekomst.

En gammal ros som fanns på min lista.

Den här rosen fick jag sitta hos en bra stund innan jag hade bestämt mig för att det var hartsros (Rosa villosa ssp. mollis). Men visst doftade bladen harts. Det tyckte jag bestämt.

En mystisk grop


På vägen hem, när jag skulle nerför åsen igen hittade jag en stor grop. Det är nära fornborgen, men på västra sidan av åsen. Vad kan den ha använts till?

Sommar, sommar, sommar = arbete, arbete, arbete

Stjärnflockan (Astrantia major L.) en Apiaceae (flockblommig) även kallad Linnés döttrar. Den kallas så på grund av att korglika flockarnas placering: de kan vara placerade med en blomkorg i mitten omgiven av fyra korgar strax nedanför. Den i mitten är då Carls hustru Sara Lisa och hon är omgiven av parets fyra döttrar Lisa Stina, Lovisa, Sara Stina och Sofia.

Linnéträdgården innan Venusstatyn kom på plats

Sommaren är min mest intensiva arbetsperiod. Så är det varje år, men i år har jag fått extremt mycket att göra. Jag jobbar som vanligt på Linnéminnena i Uppsala som museiassistent. Utöver det har jag fått väldigt mycket att göra i firman! Dels ett stort inventeringsuppdrag för Uppsala kommun och dels ett guidningsuppdrag för statens fastighetsverk. Jag får väl jobba hårt nu och vara ledig i oktober... Men jag har det så förskräckligt bra. Vad jag är lyckligt lottad som får hålla på med precis det jag vill göra! Det stora problemet är ju att hinna med allt, men dygnet har många timmar.

Mina egna växter på trädgårdsplätten hinns nästan inte med, men lite småkärlek lyckas jag ändå sprida där med: pallkrageodlingen går utmärkt, mer om det i ett senare inlägg.

Det är nu femte året jag arbetar för Uppsala universitet på Linnéträdgården och Linnés Hammarby med att guida besökare. Jag får betalt för att sprida mina växtnördkunskaper med historisk vinkling och får mycket uppskattning för det. Som guide får man omedelbar feedback, det är ett väldigt tacksamt arbete. Det passar nog inte alla, men har man som jag suttit i skamvrån som liten för att man ständigt pratade för mycket (jag gick inte i svensk skola då, nej) passar det bra. När jag är riktigt intresserad av något, och kan det bra, brinner jag för att förmedla det. Den entusiasmen märks och fungerar utmärkt i mitt jobb.



Jag i guidetagen i en artikel från UNT sommaren 2009.

Foto: Nina Leijonhufvud

Jag jobbar mycket ute på Linnés Hammarby. Där blir det mest inomhusvisningar där jag försöker levandegöra familjen von Linnés tid på gården, men visst lyckas jag prata växter där med! Det är systematikhistoria, ekologisk historia, anekdoter om namngivning av Linnean och nässlan (!). Det är därför jag finns där, universitetet strävar efter att ha guider med olika utbildningar så att visningarna inte blir likadana. Jag är inte den enda botanisten, det är jag inte, men jag är den enda vars utbildning faktiskt riktats in på Carl von Linnés växter. Vi visar bara utomhuset när grupper speciellt bokar detta, och det tycker jag är synd. Men ibland får jag göra utomhusvisningar av den märkvärdiga, fantastiska miljön på Hammarby, där Linné hade en förlängning av sin botaniska trädgård i Uppsala och så många växter finns kvar. Då är jag i sjunde himlen och berättar med stor entusiasm. Jag lyckas sällan hålla mig inom den stipulerade tiden, men besökarna klagar inte. Vad jag vet iallafall... ;)


Krolliljor (Lilium martagon L.) på Linnés Hammarby.

Men idag är det midsommarafton, och då är Linnéminnena stängda och vi museiassistenter lediga.
GLAD MIDSOMMAR!