Ett besök i historien

Regnet smattrar mot rutan och åskan går, än så länge på betryggande avstånd. Det är torrt i markerna. Regnet behövs. Hoppas att det håller på en stund. Idag har jag inventerat ute i en torrbacke, men den var i torraste laget...

Mitt inventeringsuppdrag är alltså i full gång. Jag inventerar de bitar av Linnéstigarna som kommer att ingå i världsarvsansökan. Det är rätt mycket att göra och jag är ju även anställd av universitetet som museiassistent, så jag har tagit in en medhjälpare, en underleverantör: Lisel. Lisel har jobbat med mig förut, när jag var ordförande för UBF och ansvarade för en annan inventering av Linnéstigarna. Jag jobbar med Årike Fyris som är en del av Danmarksvandringen och en del av Ultunavandringen. Lisel jobbar i Hågadalen med en bit av Carl von Linnés Gottsundavandring.

Jag har en lista med växtnamn, växter som jag letar efter. Jag letar dels efter arter som Linné förevisade för sina studenter längs denna vandring, dels efter arter som kan användas i naturvårdssyfte.

Idag var jag långt söderut i Åriket igen. Jag hittade en märkligt vacker plats, en plats som påminde mig om Toscana (!) och som fullkomligt doftbombade mig i värmen. Jag var högst uppe på Uppsalaåsen ovanför skidbackarna i det som kallas för Uppsala Alpine Center. Det är inte bara torrt där, utan ytan utsätts också för ett kraftigt slitage vintertid. Det syntes på de mer kraftiga perennerna med vinterståndare, exempelvis Flockfibbla, Hieracium umbellatum. De var i allmänhet av och sprutade skott åt alla håll.

Det har varit riktigt varmt och soligt ett tag nu, och det var det idag med- iallfall till regnet, åskan och haglet äntligen kom. Det var bara jag, alla doftande blommor och en spelande vårtbitare i hela världen. Eventuellt kanske det fanns ett och annat spöke, men i så fall höll de sig lugna.
Jag var på en historisk plats.


Landsvägen på åskrönet, vy söderut

Den gamla landsvägen på åsens krön har använts sedan urminnes tider. Två viktiga handelsvägar passerade här; landsvägen på åskrönet och vattenleden på Fyrisån precis öster om åsen.


En fornborg- eller resterna av den.

Här står jag på ungefär samma ställe, men vinklar kameran åt nordväst istället. Då ser man stenar lite huller om buller. Rätt så mycket stenar. Det är resterna av en fornborg. Den stod där till vikingatiden (ca 800 e Kr) men kan ha funnits ända sedan bronsåldern ( 1000 f kr). Från denna plats kunde man ha god uppsikt över båda handelsvägarna: landsvägen och vattenleden. Borgen kan ha använts som tullstation eller befästning (källa: skylt på platsen). Det måste ha varit en väldigt livlig plats när den användes och folk bodde här, men idag var det en väldigt tyst, lugn och trygg plats.


Druvfläder i fornborg.

Det växer saker bland stenbumlingarna, bland annat väldigt mycket Sambucus racemosa, druvfläder. Den är väldigt vacker i massförekomst.

En gammal ros som fanns på min lista.

Den här rosen fick jag sitta hos en bra stund innan jag hade bestämt mig för att det var hartsros (Rosa villosa ssp. mollis). Men visst doftade bladen harts. Det tyckte jag bestämt.

En mystisk grop


På vägen hem, när jag skulle nerför åsen igen hittade jag en stor grop. Det är nära fornborgen, men på västra sidan av åsen. Vad kan den ha använts till?