UBF och jag

Linnés Hammarby, Uppsala. Boningshuset sett från sidan, östra flygeln sett bakifrån.


Upplands Botaniska Förening fick en ny styrelse igår. Jag är därmed ordförande emerita och det känns skönt!! Efter tre år varav två väldigt bra och ett väldigt trött släpper jag ifrån mig rodret till väldigt kompetent folk som kan blåsa liv i föreningen igen. Det behövs en engagerad styrelse i en förening och det kunde inte vi erbjuda under 2010. UBF är Upplands enda botaniska förening (förutom BSIS i Stockholm) och botanik är inget litet intresse i Uppland, så föreningen behövs också.

Jag stannar som vice ordförande och stöttar vår nya ordförande Mora Aronsson ( i den mån han behöver det, han är urduktig), jag är valberedare i Svenska Botaniska föreningen och nytillträdd redaktör för Daphne- medlemsbladet som ges ut gemensamt av BSIS och UBF, så jag får fullt upp med botaniskt föreningsarbete ändå. ;)

För två år sedan ledde jag arbetet med att byta namn på föreningen. Vi hette Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala, och det namnet uppfattades av många som otillgängligt. Studenter och doktorander kunde hitta till oss, men även de tvekade ofta. Andra botanikintresserade kände sig uteslutna fast de egentligen var välkomna. Och något alternativ i den här delan av Uppland erbjöds inte.

Min ambition var från början att vi skulle gå från en (något ofrivilligt) sluten förening och öppna upp oss mot omvärlden. Ett led i detta var att byta namn. Så vi ägnade 2008 åt att byta namn, en som sig bör ganska så omständlig procedur. Den övervägande andelen medlemmar ville det, och Svenska Botaniska Föreningen och Naturvetenskapliga studentsällskapet stöttade oss. Det var en stor sak, eftersom föreningen spårar sina rötter tillbaks till 1853. Så gamla damer gör man inte vad som helst med!

Det gick igenom till slut och sedan årsmötet i januari 2010 har vi hetat Upplands Botaniska Förening (en sektion av naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala).

År 2009 kom att ägnas åt en annan mycket stor sak: Den store vetenskapsmannen Carl von Linné (1707-1778) bodde under hela sin yrkesverksamma tid i Uppsala, och dog även här. Hans botaniska trädgård som var dåtidens medicinska och botaniska forskningsfront låg här. Hos oss återfinns de "stigar", herbationer, som han ledde sina studenter längs; förebilden till våra dagars exkursioner. Nutidens floristikstudenter i Uppsala får gå samma vägar! Hans sommarbostad och sommararbetsplats Hammarby, byggt av honom, finns här och är en märkvärdigt välbevarad 1700-talsgård. Detta år fick vi den stora äran att hjälpa länsstyrelsen i Uppsala län med att inventera herbationsstigarna för att skapa underlag till en världsarvsansökan av Linnéminnena. Vi tog med oss studentprotokollen från Linnés vandringar ut i fält och letade efter samma växter på ungefär samma plats (i den mån miljön alls fanns kvar), GPS-markerade lokalerna och fann tokmycket populationer som man utan större fantasi kan tänka sig att de har vuxit på sin plats sedan mitten av 1700-talet.

Världsarvsansökan bereds nu som bäst.



Under 2010 var det dags att släppa Upplands Flora, vår stora landskapsflora. Ett praktverk som har tagit många år att få klart och väldigt många har varit engagerade i.

Det här var de stora axplocken, men mycket mer har hänt.

bärmiddag!

Har ätit bär till middag. Då tänker ni förstås på jordgubbar eller blåbär. Men nej, en stor del av min middag bestod av gurka och avocado. Två bär, som dessutom är frukter (!).

Knepigt det där: Frukten är den del av växten som innehåller fröet. Oavsett hur sött det är, sötman spelar ingen roll alls för den botaniska betydelsen. Ordet grönsak finns bara i affären och hänger ihop med att det som säljs inte smakar sött. Ett bär definieras av att fruktköttet runt fröet är mjukt och att frukten inte har ett hårt skal. Det gör alltså även bananen till ett bär!

...men jordgubben då? Var sitter jordgubbens frön? Inne i den? Är det ett bär ska väl fröerna finnas inuti, i det goda, gojsiga röda?

Nä! De sitter på utsidan! Frukten är de små hårda gula prickarna på jordgubbens yta. De är små hårda nötter! "Fruktköttet" under de små nötterna består i själva verket av jordgubbsblommans blombotten, som har svällt upp och blivit så god. Så jordgubben är inget bär, utan en skenfrukt. Tänka sig...

Nu ska jag ta och äta lite skenfrukt till efterrätt. Från frysen. Än dröjer det innan vi har en egen skörd av jordgubbar här uppe i vår kalla nord!

Det ljusnar och jag vaknar

Det är den första februari idag, och äntligen börjar jag vakna. Jag halvsover mig igenom den mörka årstiden. Har spindelväv i huvudet som inte försvinner hur mycket kaffe jag än dricker.

Men så börjar ljuset komma tillbaka, och så i slutet av januari, början på februari börjar MIN årstid. Jag går med spänstigare steg och rak rygg, och det börjar röra sig i vindlingarna i mitt huvud. Jag börjar få idéer och lust att utföra dem.

Därför sitter jag här. Mina drömmar om trädgårdsrådgivning i företagsform ska äntligen sättas i verket. Inofficiell rådgivning har jag hållit på med i flera år, men nu ska jag försöka pröva mina vingar. Klarar jag det? Jag kan mycket, det vet jag; men området är stort och jag är inte så förmäten att jag tror mig kunna allt. Jag tar tacksamt emot synpunkter!

Bilden visar Linnéträdgården i Uppsala i vinterskrud. Carl von Linnés botaniska trädgård. Än så länge pågår vintervilan, men med längre dagar börjar många växter också vakna: de tidiga vårväxterna. De reagerar på de längre dagarna och är utrustade med ämnen i cellerna som fungerar som antifrysmedel.