UBF och jag

Linnés Hammarby, Uppsala. Boningshuset sett från sidan, östra flygeln sett bakifrån.


Upplands Botaniska Förening fick en ny styrelse igår. Jag är därmed ordförande emerita och det känns skönt!! Efter tre år varav två väldigt bra och ett väldigt trött släpper jag ifrån mig rodret till väldigt kompetent folk som kan blåsa liv i föreningen igen. Det behövs en engagerad styrelse i en förening och det kunde inte vi erbjuda under 2010. UBF är Upplands enda botaniska förening (förutom BSIS i Stockholm) och botanik är inget litet intresse i Uppland, så föreningen behövs också.

Jag stannar som vice ordförande och stöttar vår nya ordförande Mora Aronsson ( i den mån han behöver det, han är urduktig), jag är valberedare i Svenska Botaniska föreningen och nytillträdd redaktör för Daphne- medlemsbladet som ges ut gemensamt av BSIS och UBF, så jag får fullt upp med botaniskt föreningsarbete ändå. ;)

För två år sedan ledde jag arbetet med att byta namn på föreningen. Vi hette Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala, och det namnet uppfattades av många som otillgängligt. Studenter och doktorander kunde hitta till oss, men även de tvekade ofta. Andra botanikintresserade kände sig uteslutna fast de egentligen var välkomna. Och något alternativ i den här delan av Uppland erbjöds inte.

Min ambition var från början att vi skulle gå från en (något ofrivilligt) sluten förening och öppna upp oss mot omvärlden. Ett led i detta var att byta namn. Så vi ägnade 2008 åt att byta namn, en som sig bör ganska så omständlig procedur. Den övervägande andelen medlemmar ville det, och Svenska Botaniska Föreningen och Naturvetenskapliga studentsällskapet stöttade oss. Det var en stor sak, eftersom föreningen spårar sina rötter tillbaks till 1853. Så gamla damer gör man inte vad som helst med!

Det gick igenom till slut och sedan årsmötet i januari 2010 har vi hetat Upplands Botaniska Förening (en sektion av naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala).

År 2009 kom att ägnas åt en annan mycket stor sak: Den store vetenskapsmannen Carl von Linné (1707-1778) bodde under hela sin yrkesverksamma tid i Uppsala, och dog även här. Hans botaniska trädgård som var dåtidens medicinska och botaniska forskningsfront låg här. Hos oss återfinns de "stigar", herbationer, som han ledde sina studenter längs; förebilden till våra dagars exkursioner. Nutidens floristikstudenter i Uppsala får gå samma vägar! Hans sommarbostad och sommararbetsplats Hammarby, byggt av honom, finns här och är en märkvärdigt välbevarad 1700-talsgård. Detta år fick vi den stora äran att hjälpa länsstyrelsen i Uppsala län med att inventera herbationsstigarna för att skapa underlag till en världsarvsansökan av Linnéminnena. Vi tog med oss studentprotokollen från Linnés vandringar ut i fält och letade efter samma växter på ungefär samma plats (i den mån miljön alls fanns kvar), GPS-markerade lokalerna och fann tokmycket populationer som man utan större fantasi kan tänka sig att de har vuxit på sin plats sedan mitten av 1700-talet.

Världsarvsansökan bereds nu som bäst.



Under 2010 var det dags att släppa Upplands Flora, vår stora landskapsflora. Ett praktverk som har tagit många år att få klart och väldigt många har varit engagerade i.

Det här var de stora axplocken, men mycket mer har hänt.