Naturpedagogik - vinterståndare och knoppar

Bilden ovan: Kicki gräddar rågstompa med färsk fänkål i. Det var alldeles förfärligt gott!! Framför henne ligger demonstrationslakanet med en kardborreruska på.

Då är vi igång igen! Härligt! Varje termin håller jag i en naturgrupp för flerfunktionshindrade. Jag tror att jag har gjort det i 3 år nu, eller är det ännu längre..? Idag var det första gången för den här terminen.

Naturgruppen är ett samarbete mellan Studiefrämjandet och Uppsala kommun för att flerfunktionshindrade ska få uppleva lite natur med alla sinnen. Vi eldar en brasa för doftens skull, Kicki lagar något gott på brasan för smakens skull, vi lyssnar på riktiga fåglar och har en kvittrande tygfågel för ljudets skull och känner på så mycket vi kan. Jag pratar om något som är aktuellt i naturen för tillfället, eller leder en liten aktivitet och försöker få de rullstolsbundna att få känna på något och känna sig delaktiga. (Ofta äter vi något jag hittar i naturen också. Mer om det när det blir aktuellt). Ett trevligt koncept.

Idag var det nollgradigt i luften och gruppen var liten. Jag pratade om vinterståndare och trädknoppar. Vinterståndare kallas de blomställningar som står kvar över vintern och som sprider sina frön under den tiden. Jag visade upp några vinterståndare, t ex kardborre och fyrkantig johannesört, och några vinterkvistar (ja fy, jag bröt mot allemansrätten i pedagogikens namn). På bilden ovan syns den praktfulla kardborren som jag hade plockat och lät dem känna på..! Bland kvistarna jag förevisade och pratade om fanns ask, vårtbjörk, hagtorn, sälg och lönn. Sälg utan videkissar; de små mjukisarna har precis börjat komma och satt utom räckhåll för mig.

Vi är i en brytningspunkt. I vår glänta lämpade det sig att prata om vinterståndare och vinterkvistar; inte vårtecken. Men utanför huset jag bor i finns det gott om vårtecken. Det kan jag skriva om i nästa inlägg! ;)

Bok jag rekommenderar om vinterståndare: "Året-runt-floran, vilda blommor sommar och vinter" av Pelle Holmberg och Anders Rapp.

Barnen hjälper våren

Mina döttrar vill att våren ska komma fortare och försöker hjälpa till.

Första skörden ;-)

Våtarv, (Stellaria media) fotograferad precis efter att snön har smält bort från den den 22/3 2011.

Våtarv!!!
Jag håller på med ett litet experiment. Våtarv (Stellaria media). Kan man äta den året om?

Vi har våtarv överallt. Ett oerhört vanligt ogräs. Men har du smakat på det? Jag smakade på den idag. Det var inte första gången jag smakade på den, inte alls. Den är riktigt god, så jag snaskar gärna på den. Den smakar nötigt, inte olikt almens frukter, som man också bör smaka. Mums..... Men jag har aldrig förut sniffat nyfiket runt husvägarna i mitt bostadsområde för att invänta de första små bladen.

Jag såg dem så sent som i november, och jodå, jag åt dem. I februari smälte snön lite grann och vips, tittade våtarven fram och såg helt ok ut. Jag måste erkänna att jag inte smakade dem då. Nu i mars är de rätt slaka, men bladen smakade bra och plantan var full av växtkraft, med skott i varenda bladveck. De verkar alltså vara möjliga att skörda nästan hela året om, iallafall på mina breddgrader! Kanske har det med den här vintern att göra; den må ha varit tung för oss som inte gillar vinter så värst, med mycket snö och kyla, men snön skyddade faktiskt växterna och gjorde att vi inte har så mycket tjäle i år. Visst finns det andra växter som har övervintrat utan nedvissning denna vinter.

Vi svenskar har alltid varit pigga på att skörda de första, späda bladen av allt möjligt som tittar upp. Inte allt, nota bene: Riktigt allt kan inte ätas! Men nu utgår vi från de ätliga växterna. De små bladen är mjälla och smakrika. Många växter utbildar en bitterhet i bladen när dessa börjar bli gamla, men nya blad är goda på många växter. Mot slutet av vintern var det ont om växter att äta på för både människor och kreatur, och alla for illa. Så de första skotten på vårvintern/våren var välkomna. Om våtarv stod på menyn är okänt för mig, den kan ha varit mer ovanlig förr. Den gynnas av den rikliga tillgången på kväve i marken idag. För 200-300 år sedan utnyttjades marken mycket hårdare, vilket betyder att det fanns betydligt mindre kväve i marken att tillgå. Dessutom fanns inte handelsgödsel än och det fanns inga bilar som släppte ut kväveföreningar. Visst fanns det kväveälskande växter då med, men de var inte lika spridda som de är nu när de närmast dominerar floran hos oss.

Så var kan du hitta våtarv? Du hittar våtarv under busken utanför din port. Jag kan nästan lova det. Om du plockar upp en planta och den har en sträng med hår längs stammen och bladstjälken, då har du hittat helt rätt. Hårsträngen syns lite vagt på min bild. En mer komplett beskrivning av växten hittar du här.

Smaka.

Rut i trädgården

Fotboll i vårvinterträdgård.

DN hade häromdagen en artikel som klargjorde hur RUT-reglerna ser ut för trädgårdar. Det var märklig läsning, eftersom det visade sig att väldigt lite omfattas av RUT i trädgården. Inomhus godkänns det mesta, utomhus underkänns det mesta. Så kan man sammanfatta artikeln.

http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/snariga-regler-for-rut-i-din-tradgard

Jaha, ja. Jag har funderat på det. Bra att få veta. Att städa i trädgården är alltså avdragsgillt, men inte att forsla bort skräpet efteråt. Ingår inte det i städningen? Om jag städar inomhus låter jag väl inte skräpet ligga kvar i högar där? Att ta hand om skräpet ingår i städningen. Det är ju jobbigt det med. Man betalar väl inte någon för att räfsa och är nöjd med kvarblivna högar (om man nu inte är lyckligt utrustad med en kompost, grop eller skräphörna i trädgården)?

Det här klingar inte logiskt. Alls.


Liten vill också spela fotboll.