Jo, jag var med på ett litet hörn av det turkiska stadsbesöket. Det turkiska presidentparet gästade vårt kungapar. Drottningen skulle besöka Linnémuséet med fru Gül, presidentens hustru. Jag skulle få vara med. Inte som guide den här gången, utan som stöd till den som skulle hålla visningen, Mariette Manktelow. Mariette är min tidigare handledare, numera vän och mentor. En mycket stark och kompetent människa som jag uppskattar väldigt mycket. Jag skulle hålla reda på minutschemat så att Mariette pratade precis lagom länge i varje rum. När sällskapet kom upp i övervåningen skulle vi mötas av Carl von Linné själv, tolkad av Hans Odöö. Han gör det väldigt bra och har gjort det i många år. Mariette och Hans tillsamman kan leverera oerhört mycket Linnékunskap på ett underhållande sätt, med glimten i ögat. De är väldigt duktiga. Jag var backup, ifall Mariette skulle bli sjuk. Tack och lov blev hon inte det. Jag må vara bra på att guida om Linné, men de här två levererade en svårslagbar uppvisning. Drottningen och fru Gül var intresserade och frågade mycket. Mariette pratade om kopplingarna mellan Turkiet, Linné och kungahuset på hans tid. Lärjungen Hasselquist var förstås central. Det fanns mycket att prata om. Porslin och textilier, till exempel. Naturligtvis berättade hon också om Linnés gärning i ett globalt perspektiv, det gör hon alltid väldigt bra. Linné å andra sidan läste upp en bit ur ett brev från Rosseau och visade upp exempel från naturens tre riken, sin trolltrumma och sina mediciner. Mariette och Linné gnabbades om kön- hon är ju doktor i botanik. En kvinna!??
Jag fick rådda en hel del innan besöket- det var kul. Stämningen var upphetsad. Jag höll kontakt med poliserna som stod uppställda utanför Linnéträdgården, pratade med frusna fotografer, snabbguidade turkiska protokollet, bad SÄPO om smakråd och obsessade med dem om hur jag skulle hälsa egentligen. På drottning Silvia. Hur hälsar man på kungliga? Jag är inte blyg för en levande själ- om det inte råkar vara en kunglig sådan. En spontanguidning med prins Carl Philip på Linnés Hammarby har stannat i mitt minne som en förskräcklig upplevelse eftersom jag inte visste hur jag skulle tilltala prinsen.
Nåja, annars var jag rätt kool, försökte peppa Mariette och hålla henne lugn genom att ha koll på allt hon ville ha gjort.
Sen anlände bilarna. Många bilar. Den mörka bilen med flaggor på motorhuven stannade rakt framför grindarna där jag och Mariette stod som två förvuxna, svartklädda skolflickor med händerna knäppta om varsin bukett. Jag tittade bara efter drottning Silvia, som gick fram till Mariette och hälsade på henne. En kvinna i huvudsjal ställde sig framför mig och log vänligt. Jag log vänligt tillbaka. Vi hade i sista minuten sagt att jag skulle lämna min bukett till Mariette, som skulle överlämna även den. Sagt och gjort. Mariette fick min bukett också, lämnade den till fru Gül, som vid det laget inte längre log åt mig. Det gjorde inte drottning Silvia heller, när hon tog mig i hand och jag välkomnade henne, med ett leende stort som sola i Karlstad. Jag hade missat att hälsa hennes gäst välkommen... jag trodde att jag skulle hälsa på drottningen först och väntade in henne. Det var kallt, följet hade bråttom in, så det fanns inte utrymme att lägga tid på hälsningsceremonien, annars hade jag kanske kunnat rätta till fadäsen. Åh, så surt. Att hälsa alls kanske är viktigare än att hälsa i rätt ordning, egentligen...
Tack och lov så levererade Mariette och Hans en fantastisk show. Så skönt.
Nåja, det jag skulle göra gjorde jag bra: höll reda på tiden och Mariette. Hade presenterna till hands. Och så fick jag småprata lite med följet. Det var trevligt.
Fru Gül till vänster om drottningen och Mariette till höger. Det är jag som går bakom drottning Silvia.
Jag kom hem till min sörjande kärlek med en rejäl huvudvärk, nya snygga kläder som jag hade köpt dagen till ära och en känsla av att ha varit med om något utöver det vanliga. Och så var jag ju lite skamsen, förstås.
Well, well. Gör om och gör bättre. Don't worry, be happy.
