Exkursion med funktionshindrade

Det var länge sen! Men wow så kul och trevligt. Jag har haft naturgrupper och exkursioner med funktionshindrade, flerfunktionshindrade till och med, i flera år. Men nu kan jag inte fortsätta med dem eftersom jag har ett heltidsjobb. Om jag inte tar semester, förstås... Som jag gjorde i veckan.

Vi åkte ut till Vedyxaskogen där det finns en handikappanpassad stig som leder till ett viltvatten. På utsiktsplatsen kan man grilla, vilket vi också gjorde.

De som följer med på exkursionerna är inte inte flerfunktionshindrade, men de flesta är rullstolsbundna. De är intresserade och deltar efter förmåga. De kan ställa frågor och inflika egen kunskap. Jag fokuserade som vanligt mycket på hur växter kan användas och har brukat användas. Lite om växtnamn, lite om någon växts uppbyggnad, lite skoj... inte minst om Linnés sexualsystem. Detta föranledde en av deltagarna att skoja om att han skulle iväg och göra nummer ett för han hade bara en ståndare. Stort skratt från gruppen.

Jag hade god hjälp också, av 4-åriga Elsa, vars mamma jobbar på habiliteringen. Hon hjälpte mig bl a gräva upp maskrosrötter som jag smakade på - men inte delade med mig av. Hu vad de var beska.

Vi smakade förstås på andra saker: vårbrodd och granstruntar, till exempel.

Edit 2014-09-23: Nu vet jag bättre än att förkasta maskrosrötter! Efter skalning och kokning är de jättegoda!

Stadsodling på trädgårdsnatten

Igår var det trädgårdsnatt här i Uppsala. Jag hade blivit ombedd att pusha för stadsodling och kommunens nya inspirationsskrift om detta. Jättekul! Ladda ner den här. Jag skulle få dela tält med Biotopia i Stadsträdgården. Det var en varm och solig dag och vi var MÅNGA i stadsträdgården. Trots hockey-VM..! 

Projektet leddes av Destination Uppsala med Sofie Blomgren i spetsen och projektledare var Mariette Manktelow, min vän och mentor sedan många år. 

Stadsodling är så roligt! Jag utövar det ju hemma. Jag bor med en frimärksstor trädgård som jag försöker utnyttja så mycket jag kan. Jag odlar i krukor och i pallkrage. Jag odlar mest matväxter. Jag plockar av de ogräs som växer i mitt närområde och använder dem i maten. När vi saknar sallad till maten kan jag lägga mig på knä i gräsmattan och plocka ihop gröna blad som vi kan använda (jo, absolut, det gjorde jag i förra veckan!).

Jag gillar också busodling, som kommunen kallar det- idén att sprida fröer lite överallt och odla lite i hemlighet. 

Här syns min hink med nässelvatten som jag gjorde några dagar i förväg. Det är ett utmärkt gödningsmedel. Tyvärr råkade jag göra det i en trasig hink! Hoppsan. Korkad som jag är tog det ett par påfyllningar av vatten innan jag begrep det. Nåja, det vara bara att göra om det i en otrasig hink...

Framme! Vi har monterat upp min utställning med massor av växter, pallkrage, en växtvägg av stegar och plankor, krukad rabarber och uppstammade vinbär, potatis i hink och ett antal krukade ogräs. Användbara, goda sådana. På grepen sitter en lapp med permakultur-tips. Jag gillar inte minst hur man kan utnyttja hur växter samverkar, t ex hur tagetes gynnar tomat, och hur baljväxter gynnar... allt. Nässelvattnet är ett sätt att ta tillvara en växt som många svär över. Permakultur handlar om att sluta svära och utnyttja det som bevisligen fungerar i naturen. Jag bjöd också på råa nässlor! Jodå, de går bra att äta bara man har gnuggat bladen så att piggarna med gift har brutits av.

Min kärlek var med och hjälpte till. Här står han framför vertikalodlingen och ser väldigt fundersam ut... Det var så skönt att ha hjälp. Förutom min älskling hade jag också god hjälp av min "piga" Mikaela, som jag tyvärr inte har någon bild på, och min "dräng", Emil, som brukar hjälpa mig på mina trädgårdsuppdrag.

Man behöver inte köpa dyra saker för att odla! Här har jag krukat mynta i en mjölkkartong. Se bara till att dräneringen fungerar. Då är mjölkkartonger utmärkta, om än inte så snygga... Namnskylten gjorde jag för många år sedan i cernitlera. Jättelätt! 

Jag delade ut scharlottenlök, gul lök, rocketpotatis och sparrispotatis för utsättning. Vi hade också fröpåsar av alla de slag som folk fick plocka på sig av, och så delade vi förstås med liv och lust ut inspirationsskriften!

Att odla potatis i hink är enormt lätt och kräver väldigt lite plats.

I bakgrunden syns tältet som vi delade med Biotopia. Vi ser också några andra utställare till vänster i bild och kaféet i bakgrunden.

I förgrunden syns pallkragen som dominerades av tomat, tagetes och en vita vinbärsbuske. Vi fyllde ut med örter, det mest lättodlade som finns!

Emil i blårutig skjorta och mörk hatt.

Vi hade gott om besökare, både okända och välkända. Ovan är det picnictajm vid vårt tält. Tack alla ni som kom! Utan er hade det ju inte alls varit lika roligt. :)

Riktig vår och vårflod

Ha!

Satt och läste på bloggen och såg då ett inlägg från februari där jag skrev något om våren som verkade vara på gång. Ha! Hade jag fel eller hade jag fel? NU är våren här. Hela mars var kall och solig, vintern och snön släppte inte sitt grepp. Efter den rekordsena våren har vi fått en vårflod som också slår alla rekord.  Uppsalaborna vallfärdar till sin Fyriså för att se hur den svämmar över. Det gjorde även vi. :)

Trädgårdssysslorna har kommit igång och jag har fått lite uppdrag; främst äppelträdsklippning. Eftersom jag jobbar heltid nu kan jag inte lägga så mycket tid på firman- men det tar inte så lång tid att ta hand om ett äppelträd. Eller två. Dessutom har jag en hjälpreda nu för tiden- Emil. Emil är en lång och gänglig tjugoåring som är fena på att klättra runt överallt i träden. Han lär sig fort hur jag tänker runt klippning och är duktig. Jag har inte sett honom ta sågen en enda gång, hans grensax tar allt. Ju grövre gren desto större utmaning helt enkelt, men sågen får ligga. :-) Inte nog med att det är bra med bollplank och klättrare, det är dessutom också väldigt trevligt med sällskap.

Hur tänker jag då?
Jo, jag är en försiktig general på våren. Vill inte ta så mycket i kronan. Jag glesar och tar bort skadade grenar, men jag tar inte ALLT. Vid klippning på våren stimulerar man återväxten och vattskott i mängd vill man ju inte ha! Jag klipper som trädgårdsägaren vill, Stockholmsklippning eller inte, men får jag välja väljer jag en klippning som bibehåller eller återskapar en fin kronform. Stockholmsklippningens syfte är lovvärt om man vill kunna ta hand om hela sin skörd, man når ju överallt i trädet då, men nuförtiden är det rätt så vanligt att skörden får vara. Då behöver man ju faktiskt inte beskära för att locka fram fruktsättning och nåbarhet.

I höst kommer jag tillbaks till träden och gör ett större ingrepp. Då ligger inte växtsäsongen i startgroparna längre och svaret på klippningen kan bli lugnare.

Emil uppflugen i Åkerö.

En sak undrar jag över: nästan alla träd vi har tagit i år har varit illa åtgångna av kräfta. Det känns sorgligt. Har förekomsten av fruktträdskräfta ökat? Jag är väldigt noggrann med att rengöra beskärningsverktygen efter varje trädgård. Vill inte sprida smitta.

GLAD VÅR!!

Turkiskt stadsbesök på Linnémuséet

Vilken vansinnigt spännande dag jag hade i förrgår! Jag hade en semesterdag för att göra något mycket hemligt. Gruppen jag arbetar med trodde att jag skulle gifta mig. Visst hade det varit fantastiskt trevligt, men nej. Så vad gjorde jag då?

Jo, jag var med på ett litet hörn av det turkiska stadsbesöket. Det turkiska presidentparet gästade vårt kungapar. Drottningen skulle besöka Linnémuséet med fru Gül, presidentens hustru. Jag skulle få vara med. Inte som guide den här gången, utan som stöd till den som skulle hålla visningen, Mariette Manktelow. Mariette är min tidigare handledare, numera vän och mentor. En mycket stark och kompetent människa som jag uppskattar väldigt mycket. Jag skulle hålla reda på minutschemat så att Mariette pratade precis lagom länge i varje rum. När sällskapet kom upp i övervåningen skulle vi mötas av Carl von Linné själv, tolkad av Hans Odöö. Han gör det väldigt bra och har gjort det i många år. Mariette och Hans tillsamman kan leverera oerhört mycket Linnékunskap på ett underhållande sätt, med glimten i ögat. De är väldigt duktiga. Jag var backup, ifall Mariette skulle bli sjuk. Tack och lov blev hon inte det. Jag må vara bra på att guida om Linné, men de här två levererade en svårslagbar uppvisning. Drottningen och fru Gül var intresserade och frågade mycket. Mariette pratade om kopplingarna mellan Turkiet, Linné och kungahuset på hans tid. Lärjungen Hasselquist var förstås central. Det fanns mycket att prata om. Porslin och textilier, till exempel. Naturligtvis berättade hon också om Linnés gärning i ett globalt perspektiv, det gör hon alltid väldigt bra. Linné å andra sidan läste upp en bit ur ett brev från Rosseau och visade upp exempel från naturens tre riken, sin trolltrumma och sina mediciner. Mariette och Linné gnabbades om kön- hon är ju doktor i botanik. En kvinna!??

Jag fick rådda en hel del innan besöket- det var kul. Stämningen var upphetsad. Jag höll kontakt med poliserna som stod uppställda utanför Linnéträdgården, pratade med frusna fotografer, snabbguidade turkiska protokollet, bad SÄPO om smakråd och obsessade med dem om hur jag skulle hälsa egentligen. På drottning Silvia. Hur hälsar man på kungliga? Jag är inte blyg för en levande själ- om det inte råkar vara en kunglig sådan. En spontanguidning med prins Carl Philip på Linnés Hammarby har stannat i mitt minne som en förskräcklig upplevelse eftersom jag inte visste hur jag skulle tilltala prinsen.

Nåja, annars var jag rätt kool, försökte peppa Mariette och hålla henne lugn genom att ha koll på allt hon ville ha gjort.

Sen anlände bilarna. Många bilar. Den mörka bilen med flaggor på motorhuven stannade rakt framför grindarna där jag och Mariette stod som två förvuxna, svartklädda skolflickor med händerna knäppta om varsin bukett. Jag tittade bara efter drottning Silvia, som gick fram till Mariette och hälsade på henne. En kvinna i huvudsjal ställde sig framför mig och log vänligt. Jag log vänligt tillbaka. Vi hade i sista minuten sagt att jag skulle lämna min bukett till Mariette, som skulle överlämna även den. Sagt och gjort. Mariette fick min bukett också, lämnade den till fru Gül, som vid det laget inte längre log åt mig. Det gjorde inte drottning Silvia heller, när hon tog mig i hand och jag välkomnade henne, med ett leende stort som sola i Karlstad. Jag hade missat att hälsa hennes gäst välkommen... jag trodde att jag skulle hälsa på drottningen först och väntade in henne. Det var kallt, följet hade bråttom in, så det fanns inte utrymme att lägga tid på hälsningsceremonien, annars hade jag kanske kunnat rätta till fadäsen. Åh, så surt. Att hälsa alls kanske är viktigare än att hälsa i rätt ordning, egentligen...

Jag hade annat i huvudet också vid handskakningstillfället: min svärmor dog dagen innan besöket på Linnémuséet. Det gjorde drottning Silvias "svärmor" prinsessan Lilian också. Nåja, någon dag tidigare. Det tänkte jag på. Jag borde egentligen ha varit hemma hos min älskade och hans familj... men säger man nej till en sådan här sak? Nej, det gör man inte.

Tack och lov så levererade Mariette och Hans en fantastisk show. Så skönt.

Nåja, det jag skulle göra gjorde jag bra: höll reda på tiden och Mariette. Hade presenterna till hands. Och så fick jag småprata lite med följet. Det var trevligt.

 

Fru Gül till vänster om drottningen och Mariette till höger. Det är jag som går bakom drottning Silvia.

Jag kom hem till min sörjande kärlek med en rejäl huvudvärk, nya snygga kläder som jag hade köpt dagen till ära och en känsla av att ha varit med om något utöver det vanliga. Och så var jag ju lite skamsen, förstås.

Well, well. Gör om och gör bättre. Don't worry, be happy.

vårtecken

Usch, vilken grå dag...riktigt februarigrå. Våren känns avlägsen. Jag har diskbråck och sitter i soffan. 

Men oj... vilken dyster inledning. Tänk om jag skulle börja om?

Ok, here goes: Igår sken solen, snön smälte och rejäla mängder av den rann bort i rejäla rännilar. Snön försvinner snart, vi är inne i vårmånaden mars om någon dag! Om jag kunde sticka ut näsan genom dörren skulle jag höra fågelsång. Oj, vad det sjungs. <3 p="">

Först ett virtuellt vårtecken: Svenska botaniska föreningen har annonserat ut årets växt. I år ska vi hålla ögonen öppna efter det älskade åkerogräset blåklint. När den kommer i blom, med sin intensivt blåa färg, vill SBF ha in rapporter om dess förekomst. Det är bara att rapportera in direkt på www.artportalen.se alternativt skriva ut en blankett från SBF’s hemsida www.sbf.c.se och posta. En annan hemsida som snart är aktuell är www.blommar.nu. Där rapporterar ni in de fenologiska förändringarna, till exempel när hasseln blommar. Det är inte långt dit!

Känner man för att känna jord mellan fingrarna kan man så fröer. Frökatalogerna har kommit och ger en föraning om vår. Jag har redan köpt fröer... men men bara udda saker: wasabi och soya. Jag lär ju vilja ha lite vanliga odlingar också, tomat står på önskelistan. 

Utanför min dörr har trollhasseln slagit ut, och julrosorna blommar säkert i många trädgårdar.

En god vän och medbotaniker, Hans Rydberg, skrev jublande på facebook redan på nyårsdagen att han såg frambrytande barmark, ”inventeringssäsongen kan börja!” Javisst! Så fort det blir lite barmark ser vi ju en hel del. Och vi som har växtögon kan inte låta bli att se och (åtminstone försöka) artbestämma de gröna bladen i förbifarten.

Inventering förresten, jag arbetar ju på Skogsstyrelsen nu med inventering av skyddsvärda träd. De går att inventera året om! Det är härligt med vinterinventering. De allt längre dagarna märks så tydligt då.

Snart ser vi snödroppe och vintergäck, och då vet vi att våren kommer!