tisdag 22 mars 2011

Första skörden ;-)

Våtarv, (Stellaria media) fotograferad precis efter att snön har smält bort från den den 22/3 2011.

Våtarv!!!
Jag håller på med ett litet experiment. Våtarv (Stellaria media). Kan man äta den året om?

Vi har våtarv överallt. Ett oerhört vanligt ogräs. Men har du smakat på det? Jag smakade på den idag. Det var inte första gången jag smakade på den, inte alls. Den är riktigt god, så jag snaskar gärna på den. Den smakar nötigt, inte olikt almens frukter, som man också bör smaka. Mums..... Men jag har aldrig förut sniffat nyfiket runt husvägarna i mitt bostadsområde för att invänta de första små bladen.

Jag såg dem så sent som i november, och jodå, jag åt dem. I februari smälte snön lite grann och vips, tittade våtarven fram och såg helt ok ut. Jag måste erkänna att jag inte smakade dem då. Nu i mars är de rätt slaka, men bladen smakade bra och plantan var full av växtkraft, med skott i varenda bladveck. De verkar alltså vara möjliga att skörda nästan hela året om, iallafall på mina breddgrader! Kanske har det med den här vintern att göra; den må ha varit tung för oss som inte gillar vinter så värst, med mycket snö och kyla, men snön skyddade faktiskt växterna och gjorde att vi inte har så mycket tjäle i år. Visst finns det andra växter som har övervintrat utan nedvissning denna vinter.

Vi svenskar har alltid varit pigga på att skörda de första, späda bladen av allt möjligt som tittar upp. Inte allt, nota bene: Riktigt allt kan inte ätas! Men nu utgår vi från de ätliga växterna. De små bladen är mjälla och smakrika. Många växter utbildar en bitterhet i bladen när dessa börjar bli gamla, men nya blad är goda på många växter. Mot slutet av vintern var det ont om växter att äta på för både människor och kreatur, och alla for illa. Så de första skotten på vårvintern/våren var välkomna. Om våtarv stod på menyn är okänt för mig, den kan ha varit mer ovanlig förr. Den gynnas av den rikliga tillgången på kväve i marken idag. För 200-300 år sedan utnyttjades marken mycket hårdare, vilket betyder att det fanns betydligt mindre kväve i marken att tillgå. Dessutom fanns inte handelsgödsel än och det fanns inga bilar som släppte ut kväveföreningar. Visst fanns det kväveälskande växter då med, men de var inte lika spridda som de är nu när de närmast dominerar floran hos oss.

Så var kan du hitta våtarv? Du hittar våtarv under busken utanför din port. Jag kan nästan lova det. Om du plockar upp en planta och den har en sträng med hår längs stammen och bladstjälken, då har du hittat helt rätt. Hårsträngen syns lite vagt på min bild. En mer komplett beskrivning av växten hittar du här.

Smaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar